En workshop i plein air, kreativitet och mod på en av Provences vackraste vingårdar

En berättelse om konst, mod och fyra dagar på Domaine Rabiega

Det finns resor man planerar länge. Och sedan finns det resor som överträffar allt man planerat.

Den här var båda.

Måla & Njut är en konstretreat och workshop i Provence – fyra dagar på Domaine Rabiega för dig som vill måla, uppleva och skapa utan krav eller prestation.

Ankomst – rosévin och första penseldrag mot drömmen

Vi samlades på Domaine Rabiega – en vingård och boutiquehotell i hjärtat av Provence, inbäddad bland vinrankor, olivträd och ett landskap som verkar stå stilla i tiden. Gästerna välkomnades med husets eget rosévin och en varm fransk löksoppa i restaurangen. Redan där, i det första mötet, satte platsen sin ton. Generös. Varm. Utan brådska.

Efter incheckning hade vi vår första session tillsammans. Vi pratade förväntningar och drömmar, och skapade visionscollage – ett sätt att börja lyssna inåt innan vi ens hunnit plocka upp penseln. Det är alltid något som händer i det rummet. Ord som är svåra att säga högt blir lättare att klippa ut och klistra fast.

På kvällen samlades vi till middag i restaurangen med gårdens vin och olivolja. Det var där Anders och Lena delade sin historia.

De hade lämnat sina jobb. Sagt upp sig. Valt ett annat liv – tillsammans, på en vingård i södra Frankrike, där de nu delar ledarskapet och bygger något eget. Att våga göra de förändringar man drömmer om blev ett tema som dröjde sig kvar långt in i natten, och egentligen genom hela resan.

Det blev en tidig kväll. Vi skulle till Gorges du Verdon nästa morgon.

Dag två – plein air vid Gorges du Verdon

Efter frukost klockan sju satte vi oss i bussen.

Gorges du Verdon är en av Europas vackraste raviner. Turkosblått vatten, kalkstensklippor som reser sig rakt upp mot himlen och ett ljus som är svårt att beskriva utan att låta klyschig. Det är ett av de ställen där man förstår varför konstnärer rest till södra Frankrike i generationer.

Vi promenerade runt för att hitta rätt plats. Till slut hittade vi en strandremsa med både skugga och sol – och där ställde vi upp våra stafflier.

Plein air är inte en teknik. Det är ett tillstånd. Det spelar ingen roll om du målar det du ser eller det du känner. Något förändras när kroppen är i landskapet. När ljuset faller på ett annat sätt än i ateljén. När vinden rör sig och vattnet låter.

Flera inspirerades direkt av det konkreta landskapet. Andra arbetade semi-abstrakt eller helt abstrakt – lät känslan av platsen styra snarare än det faktiska motivet. Det är precis det som är meningen. Och det syntes på dukarna.

De flesta av oss badade. En av deltagarna tog med staffliet ut i vattnet och fick en hel del uppmärksamhet av förbipasserande trampbåtar och paddleboards. Det är svårt att inte le åt den bilden.

Vi åt lunch med jordgubbar och mascarpone till dessert. Kylt vin och vatten i bussen på hemvägen. Och vi stannade vid lavendelfälten – de hade inte hunnit blomma ut fullt, men försmaken räckte. Det blev foton och frukt och en stunds tystnad inför något som snart skulle explodera i lila.

På kvällen middag i restaurangen. Och dopp i poolen under stjärnorna.

Dag tre – Tourtour och konstnärinnan med drömmar

Nästa dag packade vi skissböckerna och åkte till Tourtour.

Att befinna sig i Tourtour är att befinna sig flera hundra år tillbaka i tiden. Arkitekturen, perspektiven, alla byggnader – som konstverk i sig. Inga moderna skyltar. Allt bevarat. Det är lätt att förstå varför byn fått utmärkelsen som en av Provence och Frankrikes vackraste byar.

Alla tips kom från Kyra – restaurangansvarig på Domaine Rabiega, som bor i Tourtour och känner varje vrå av byn. Tack vare henne hittade vi saker vi aldrig hade hittat på egen hand.

Vi besökte konstnärinnan Claire som hade eget galleri och målade på vintunnor. Hon var varm och generös. Men i hennes berättelse fanns en melankoli som satte sig. Nu målar hon det som säljer – lavendelfält i solnedgång, det som besökarna vill ha hem. Men hon drömmer om att återvända till sitt eget bildspråk. Till det hon egentligen vill uttrycka.

Den berättelsen ekade länge i gruppen.

Vi skissade på café. Såg skulpturer av Bernard Buffet och en vacker skulptur av en kvinna med två duvor. Och vi intog lunch på La Fairgroulette med en svindlande utsikt som bakgrund. Vi fick även se en av världens äldsta manuella olivpressar – ännu i bruk.

Hemkomst, vila. Och sedan en session inne i konferensrummet där var och en fick arbeta fritt utifrån dagens intryck. Det är alltid intressant att se vad som tar form när man ger folk tid och frihet utan instruktioner.

Dag fyra – vingården, vinmakaren och vernissage under olivträden

Den sista hela dagen tillbringade vi på gården.

Redan efter frukost var det plein air på höjden – stafflier uppsatta med utsikt över det provensalska landskapet. Cypresser, olivträd, vinrankor och berg i bakgrunden. Det är inte ett motiv man vanligen söker upp. Men de flesta målade delar av den vyn, och det var som om platsen helt enkelt krävde det av dem.

Många passade på att bada efteråt. Och efter lunch fortsatte målandet inne.

Vid halvfyra var det vinprovning. Vinmakare Sean berättade om de första två viner han tagit fram på gården – hans egna, från första druva till flaska. En historia om mod, lärande och känslan av att skapa något som inte funnits förut. Vi provade fyra röda viner.

Och sedan målade vi med vin.

Det är precis så konstigt och precis så roligt som det låter.

Efter vinprovningen fick vi en rundtur i vinproduktionen av Anders Pertun – ett sista lager av förståelse för platsen och de människor som byggt den.

Klockan 19 var det dags.

Vi hade byggt upp en vernissage under olivträden. Tavlorna hängde. Tre rätters middag serverades utomhus under en öppen himmel. En ung fransk kock och en ung konditor hade skapat kvällens rätter. Kyra höll ordning på allt.

Att äta under olivträden med sina egna målningar som sällskap är ett av de minnen jag tar med mig hem. Det är svårt att beskriva varför det kändes så rätt – kanske för att det var äkta på alla plan. Maten, vinet, ljuset, sällskapet, konsten.

Morgonen efter

Deltagarna åkte hem med påsar med lavendel, skissböcker, penna, canvas och sina egna målningar.

Flera pratade om att ha hittat tillbaka till glädjen i att måla – att leka med färger utan prestationskrav. Andra pratade om utmaningen i att måla med akryl istället för akvarell. Att måla landskap när man brukar måla abstrakt. Det där att utmana sig själv att pröva något nytt tror jag ofta väcker oss till liv. Det får oss att vilja pröva mer, och mer. Och det gör oss gladare.

Ju mer jag tänker tillbaka på dagarna, desto tydligare ser jag att det fanns ett tema som löpte genom allt – i övningarna, i samtalen, i berättelserna vi mötte. Att våga pröva det nya. Att inte låta drömmar förbli drömmar.

Anders och Lenas beslut att flytta till Provence. Claires längtan att återvända till sitt eget bildspråk. Deltagarnas mod att stå framför ett vitt canvas på en strand vid Gorges du Verdon.

Och åsnorna förstås – som helt enkelt galopperade in på gården en dag, hittade sig till rätta och fick sina ägare att hämta dem en stund senare. Oväntade gäster är alltid välkomna.

Varje morgon mötte jag soluppgången över bergen, cypresserna, olivträden och vinrankorna. Det är svårt att inte bli tacksam av det.

Nästa år

Det kommer att finnas fler resor. En av dem kommer att förlängas.

Jag kommer även att erbjuda ett program med åtta övningar inspirerade av Cézannes anda – att måla känslan i naturen snarare än det exakta motivet. Att hitta det emotionella i landskapet. Att låta penseln följa intrycket.

Om du längtar efter inspiration, kreativ förnyelse och en upplevelse där konst och liv flödar ihop – håll ögonen öppna.

Det här var första gången. Det blir inte sista.

Ingela Johansson Konstnär och grundare av Creative Meditation

Mer information och anmälan till nästa resa: Måla & Njut i Provence – Domaine Rabiega Frågor om konstupplevelsen: ingela@zenart.info